Vi är stolta över att Helena Åberg, medlem i SKHvs styrelse, under 2010-2014 representerar Europa i IFHEs styrelse.
Vi vill i vårt yttrande särskilt uppmärksamma fyra frågor, nämligen (1) jämställdhet, (2) utbildning för livet hemma och som konsument, (3) hållbar utveckling och slutligen (4) behörighetskrav och valbarhet.
(1) Visst kan justeringar av program behövas utifrån jämställdhetsperspektiv, i förslaget föreslås anpassningar av nuvarande barn och fritidsprogrammet för att bättre passa pojkar. Det är inte rimligt att det gång efter annan är ”flickornas program” som ska anpassas till pojkar medan ”pojkarnas” program inte genomgår samma anpassning för flickor. Utveckla programmet barn och fritid, men ta inte bort de delar som riktar sig mot yrken där vi idag har majoritet kvinnor. Dessa yrken kommer att behövas även i framtiden, kanske i än högre grad än idag.
(2) För att leva ett gott liv som global medborgare, arbetstagare, konsument, familjemedlem och som individ behövs kunskaper också för de delar av livet som man lever utanför arbetet. Varje konsument behöver kunskap för att göra alla de val hon/han ställs inför. Alla elever borde inom gymnasieskolans ram få lära sig om det dagliga livets väsentliga frågor så som hälsa – mat – motion, privat/hushålls/konsumentekonomi, att leva tillsammans och skapa ett hem osv.
(3) Att främja en hållbar utveckling är ett måste för vår globala överlevnad. Det är därför nödvändigt att alla elever inom ramen för gymnasieskolan får utbildning som främjar hållbar utveckling, det är ett generellt, men också ätt yrkesspecifikt kunskapsområde som således både bör ingå i kärnämnen och i de ämnen som är specifika för skilda program.
(4) Hem- och konsumentkunskap borde vara behörighetsgivande för de föreslagna yrkesprogrammen: ledarskap och friskvård (barn och fritid), restaurang och livsmedel och vård och omsorg. Hem- och konsumentkunskap borde också ingå i även i vård och omsorgsprogrammet.
Hem- och konsumentkunskap bör finnas tillgångligt som obligatoriskt eller valbart för alla elever i gymnasieskolan
Ur jämställdhetsperspektiv…
Det är positivt att utredaren uppmärksammar problemet med sned könsfördelning, och att det finns några åtgärder som kan vara positiva vad gäller tillgången till utbildning eg. lärlingsutbildning ska bli mer förekommande även inom yrkesutbildningar som kvinnor väljer i högre grad än män. Utredarens förhoppning är också att könsfördelningen ska bli mindre sned när det nuvarande programmet Barn och fritid blir Ledarskap och friskvård.
Det som dock är kvar är det som i termer av genussystem (Hirdman, 1988) skulle benämnas manlig norm. Dety är ”kvinnornas” program som ska ändras för att passa även männen. Vi saknar förslag som innebär att ”männens” program anpassas efter kvinnors önskemål. Historien går igen! En fråga i sammanhanget rör konsekvenser t.ex. för rekryteringen till yrkesutbildningar inom förskola och äldreomsorg om inget yrkesprogram tydligt kan inriktas mot dessa?
Jämställdhetsarbetet inom förskola och skola har sedan 1970-talets huvudsakligen arbetat utifrån en manlig norm, dvs. att kvinnor ska bli mer som män är, välja de jobb som männen väljer, leva det liv som män väljer att leva. Är det inte dags att inse hur stark denna norm är och försöka göra något för att bryta den (Jfr. t.ex. Britt-Marie Berges avhandling där hon studerar vad som hände med slöjdämnet då både textil och trä blev obligatoriskt för flickor såväl som pojkar).
Ur privatlivsperspektiv
Ett annat problem med dagens gymnasieskola och som utredaren inte uppmärksammar har att göra med yrkesarbete kontra privatliv. Gymnasieskolan har, i jämförelse med grundskolan, ett tydligare inriktning mot förvärvsarbete och försörjning. Det problematiska ligger i att detta har fått som följd att utbildningen totalt fokuserar att endast de ca 8 av dygnets timmar vi förvärvsarbetar, och därmed helt negligerar att en viktig del av människors liv pågår de andra 16 timmarna av dygnet. Vad vi gör där, hur vi äter, motionerar, sköter vår enskilda och hushållets ekonomi, handskas med nära relationer osv. har dessutom en avgörande betydelse för vår förmåga att arbeta.
Detta är en mänsklig fråga, en ekonomisk fråga för arbetsgivaren, men också en jämställdhetsfråga. Det finns fortfarande stora skillnader i hur hemarbetet dels upp mellan parterna i ett gemensamt hushåll, hur föräldraförsäkring delas mellan föräldrarna, i vilken omfattning män och kvinnor arbetar etc. Alla elever borde inom gymnasieskolans ram få lära sig om det dagliga livets väsentliga frågor så som hälsa – mat – motion, privat/hushålls/konsumentekonomi, att leva tillsammans och skapa ett hem osv.Detta som en grund för ett jämlikt och jämställt liv, både privat och som yrkesmänniskor!
Ur hållbar utvecklingsperspektiv
Betänkande kommer under FN:s dekad om Utbildning för hållbar utveckling, dessvärre har det ej fått genomslag. När man nu ska skapa en ny gymnasieskola har man chansen att se till att hållbar utveckling ingår i alla elevers utbildning. När det gäller hållbar utveckling talar man idag om tre dimensioner: ekonomisk, ekologisk och social. I betänkandet nämns hållbar utveckling endast i samband med Naturkunskap. Det tolkar jag dels som om det endast är den ekologiska dimensionen som inkluderas, dels som att endast de elever som studerar naturkunskap erbjuds kunskapen. Nej, här behövs nytänkande. Oavsett program måste alla elever få kunskap om hållbar utveckling. Det är inte minst viktigt inom yrkesprogrammen. Där ska även yrkeskunskapen genomsyras av hållbar utveckling. Det är en ljus vision om kommande generationers byggarbetare, elektriker, frisörer etc. redan i sin utbildning har ett utvecklat hållbar utveckling-tänkande, och därmed direkt kan påverka framtidens byggande, hantering av kemikalier, hantering av ekonomi etc. Hållbar utvecklings alla dimensioner måste ingå i de gymnasiegemensamma ämnena!
Angående behörighetskrav
För yrkesprogram krävs godkänt betyg i åtta ämnen, inkl. sv/sv2, ma och eng. För högskoleförberedande program krävs godkänt betyg i tolv ämnen inkl. sv/sv2, ma och eng. Vidare kan programspecifika behörighetskrav ställas. Hem- och konsumentkunskap borde absolut vara det för de föreslagna yrkesprogrammen: ledarskap och friskvård, restaurang och livsmedel och vård och omsorg.
Hem- och konsumentkunskap är i timmar räknat skolans minsta ämne. En fråga är om det kommer att bli behörighetskrav för några gymnasieprogram. En annan fråga är om det kommer att påverka skolämnens status i skolan om det visar sig att det blir vissa ämnen som så att säga väljs bort när man som elev klarar sig utan godkänt betyg i 8 resp 4 ämnen.
Hem- och konsumentkunskaper i yrkesprogrammen
Visst är det egendomligt att i de program som inriktas mot arbete inom hemtjänst, vårt, barnomsorg och liknande inte rymmer ett ämne som hem- och konsumentkunskap. Ett centralt tema i ämnet är mat/måltider-hälsa; grundläggande kunskap om samband mellan vad, hur och när vi äter och vår hälsa i olika skeden av livet borde vara en självklar del av utbildning för alla yrken inom vård, skola och omsorg.
Ett annat centralt perspektiv i ämnet hem- och konsumentkunskap är resurshushållning, eller hållbar utveckling om man så vill. Det gäller vår mat, men också vården av våra kläder och vårt hem. Mängder av kemikalier används, oftast i onödan. Hem- och konsumentkunskap kan bidra med kunskap om denna viktiga aspekt av vården och omsorgen.
Yttrandet skrivet av styrelsen för Svenska kommittén för hushållsvetenskap gm Karin Hjälmeskog