Vi är stolta över att Helena Åberg, medlem i SKHvs styrelse, under 2010-2014 representerar Europa i IFHEs styrelse.
Svenska kommittén för hushållsvetenskap tillsammans med Lärarförbundets Ämnesråd för hushållsvetenskap anser att det finns flera bra förslag i utredningen medan andra tycks oss mer problematiska. I yttrandet nedan påtalar vi ett antal frågor angående utbildningen för lärare i skolämnet hem- och konsumentkunskap som ytterligare behöver övervägas.
• Slopa den omotiverade grupperingen av skolämnen – alla ämnen är ”allmänna”.
• Hem- och konsumentkunskap bör även i fortsättningen kunna väljas som andra- eller tredjeämne av ämneslärare
• Möjliggör för förskollärare, fritidspedagoger och grundlärare att läsa hem- och konsumentkunskap i sin utbildning.br> • Överväg behovet att inrikta framtidens lärare i hem- och konsumentkunskap till grundskolans senare år, grundsärskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.
• Inrätta ämnesdidaktiska centra för alla skolans ämnen, således även för hem- och konsumentkunskap.
• Garantera ämnesfortbildning för alla lärarkategorier.
Före Lpo94 tillhörde hem- och konsumentkunskap, HK, ämnesgruppen praktisk-estetiska ämnen, denna indelning togs bort 1994 med motiveringen att alla ämnen innehåller teoretiska, praktiska såväl som estetiska dimensioner. Vi menar att detta argument håller än idag. Varje skolämne är unikt, har sin egen didaktik etc. och en gruppering som den föreslagna pekar ut vissa ämnen som annorlunda samtidigt som det påstås att likheter finns inom vissa grupper. Vad gäller HK anser utredaren att likheter finns med slöjd och teknik. Likheter finns, men lika mycket med ämnen som samhällskunskap, religionskunskap och biologi. Med slöjden finns likheten att arbetsprocesser följs, med samhällskunskap och religionskunskap finns frågor om gott liv, etiska/moraliska ställningstaganden, demokrati- och jämställdhetsfrågor.
Det är möjligt att det finns behov av olika långa ämnesutbildningar, det är inte skäl nog att skapa kategorier av ämnen, med allt vad det medför av värderingar, olika behandling etc.
Det är oklart varför utredaren väljer att skilja på hur ämneskombinationer benämns. För blivande lärare i HK föreslås tre terminers studier i ämnet samt ett eller två sidoämnen i två terminer. Lärare i s.k. allmänna ämnen läser sitt första ämne i tre terminer och väljer sedan ett andra ämne i två terminer. I linje med tanken om att alla ämnen är ”allmänna ämnen” så anser vi att alla lärare ska läsa ämne ett och ämne två. HK skall kunna vara både ämne ett och ett ämne som blivande lärare väljer som ämne två.
Det borde också ges möjligheter för studerande till förskollärare och fritidspedagoger att läsa en termin HK i sin utbildning. Både dessa grupper hanterar i sin verksamhet frågor inom HKs område t.ex. mat och måltider. Beslutar regeringen att bibehålla HK i år 4-6 bör också lärare för den åldersgruppen ges möjlighet att ha HK i sin ämneskombination för att över huvud taget göra det möjligt att tillgodose behovet av utbildade lärare i dessa årskurser, särkilt i mindre skolenheter som ligger långt från 7-9-skolor.
I utredningen föreslås HK-lärarna bli behöriga att undervisa i grundskolan. Man glömmer då att HK förekommer i särskolan och gymnasieskolan om inte alltid som helt ämne utan uppdelat. I grundsärskolan har HK 650 klocktimmar under år 1-10 och även i gymnasiesärskolan ingår ämnet som obligatoriskt ämne. I gymnasieskolan förekommer delar av HK exempelvis i programmen Hotell- och restaurang. Vi vill också erinra om den pågående diskussionen om behovet av privatekonomisk kunskap för gymnasieelever. Frågorna finns inom HK på grundskolan och en fortsättning i gymnasiet är naturlig. Vidare att det är för oss egendomligt att HK inte ingår som en del av utbildningen inom vård- och omsorgsyrken. Regeringen bör således överväga hur behovet av utbildade lärare i HK för alla dessa skolformer skall tillgodoses.
Situation idag, så som den beskrivs i otaliga Skolinspektionsrapporter, är den att kommunerna inte gör det möjligt för alla elever att nå HK-målen i år 5. Detta beror oftast på att man ej har någon HK-lärare och inte heller några lokaler och därmed inga förutsättningar att bedriva HK-undervisning. Går det inte att komma tillrätta med dessa brister bör regeringen överväga att förlägga undervisningen till skolans senare år.
Vi ser med tillförsikt på den föreslagna satsningen på ämnesdidaktiska centra. Vi ställer oss dock mycket frågande till varför utredaren har valt att nämna alla ämnen i grundskolan utom HK. I utredningen nämns HK-ämnets komplexitet och specifika didaktik, vi menar att ett ämnesdidaktiskt centra ska finnas för HK och att det bör knytas till någon institution där HKlärare utbildas. HK-didaktik är i Sverige ett forskningsfält under uppbyggnad. Det kan därför vara angeläget att även knyta internationella forskare till ett didaktiskt HK-centra.
De satsningar som av utredaren föreslås på lärarfortbildning uppskattas. Det är dock viktigt att i detta sammanhang vara medveten om skillnader när det gäller möjligheter till fortbildning för små lärargrupper så som HK-lärare. I en kommun kan antalet HK-lärare vara litet och det kan då av kommunen anses vara dyrt att ordna ämnesspecifik fortbildning för en sådan liten grupp. Lärarlyftet är ett exempel på hur många ämneskategorier erbjuds kvalificerad utbildning medan utbudet för HK-lärare starkt begränsats trots ett stort behov. Det måste ligga i regeringens intresse att det sker en utveckling och kvalitetshöjning inom alla skolans ämnen och den måste finna vägar att garantera detta genom ämnesfortbildning för alla lärare.
Uppsala 2009-03-15
enl. Uppdrag
Karin Hjälmeskog och Ulrika Bergstrand