Vi är stolta över att Helena Åberg, medlem i SKHvs styrelse, under 2010-2014 representerar Europa i IFHEs styrelse.
Svenska kommittén för hushållsvetenskap (SKHv) är positiva till betänkandet som helhet och väljer att fördjupa synpunkter på gällande ett antal avsnitt nedan.
SKHv:s intresseområde finns främst i kapitel 2. Där ser vi ett överlappning med Handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet och betänkandet Att lära för hållbar utveckling (SOU 2004:104). Vi tar för givet att regeringen arbetar på ett sådant sätt att synpunkter och strategier angående utbildning och forskning utifrån dessa skilda politikområden samordnas. Vidare vill SKHv hänvisa till det spontana yttrande vii lämnade på delrapporten Hållbara laster (SOU 2004:119).
SKHv tillstyrker förslaget om att stärka hem- och konsumentkunskap (HK) i grund- och gymnasieskolan. Vi instämmer i påpekandet att varje ämne i skolan måste ta sitt ansvar för att belysa frågor om hållbar utveckling ur de mest skilda aspekter, men ändå utifrån sitt specifika ämnes-perspektiv. Vidare anser vi valet av hem- och konsumentkunskap som det ämne som ska ha huvudansvar för utbildning för hållbar konsumtion positivt av flera skäl:
• I ämnet ges möjligheter till en god förening av hjärta, hjärna och hand – något som är nödvändigt för att utbildningen för hållbar utveckling inte ska få en allt för teoretisk prägel.
• I ämnet kombineras det bästa från två världar: hushållning och rationellt tänkande och de mänskliga värden som inryms i begreppet omsorg
• Ämnets fokus är det privata dagliga livet och värden och skeenden studeras ur hushållsperspektiv
SKHv tillstyrker förslaget om att ämnet i grundskolan behöver stärkas och utvecklas. HK är skolans minsta ämne i den nu gällande timplanen med en garanterad undervisningstid på 118 timmar i grundskolan. Det näst minsta ämnena som bild och musik har 230, dvs. dubbelt så många timmar. Det pågår en omfattande försöksverksamhet med skola utan timplan, där verksamheten styrs av läroplan och kursplaner. I en delrapport från försöket redovisas vissa positiva resultat, men samtidigt visar forskning som ingår i projektet att frågan är oerhört komplex. De positiva resultat som framkommer kan inte relateras till borttagandet av timplanen eftersom de förändringar som gjorts ute i försöksskolorna kunde ha genomförts även med timplan. Det politiska läget är också osäkert och man kan inte se någon gemensam syn över partigränserna angående timplanens vara eller icke vara. Frågan är således i allra högsta grad öppen. Vi menar därför att kravet på dubblat timantal är högst relevant och tillstyrker detsamma.
HK ställer särskilda krav på lokaler, utrustning och ekonomiska resurser i skolan. Fler ämnen har specialutrustade lokaler. Genom våra kontakter med lärare ute i skolorna får vi kännedom om de ofta påvra förhållanden under vilka undervisningen i HK sker. Det gäller allt från dåligt utrustade lokaler eller i värsta fall obefintliga lokaler till allt för begränsade resurser för inköp av förbrukningsvaror exempelvis livsmedel för matlagning. Ämnet har en unik potential när det gäller utbildning för hållbar utveckling, som man riskerar att gå miste om, om inte satsningar görs, dels på den enskilda skolan, men också staten måste satsa. För staten handlar det om lärarutbildningsplatser, lärarfortbildning och kanske framför allt att i regleringsbrev till Skolverket ge dem i uppdrag att inkludera HK-ämnets förhållanden i sina inspektioner och i regleringsbrevet till Myndigheten för skolutveckling ge uppdraget att inkludera HK i exempelvis (det som är aktuellt här) utvecklingen av utbildning för hållbar utveckling etc.
SKHv anser att det är nödvändigt att ett av skolans ämnen bör ges huvudansvaret för utbildning för hållbar utveckling. Om hållbar utveckling enbart utgör ett ämnesövergripande område riskerar det att hamna mellan stolarna. Idag finns enligt läroplanen ett antal ämnesövergripande områden som rektor ska ansvara för att de kommer eleverna till dels genom att de integreras i undervisningen. Dit hör exempelvis konsumentfrågor. Vi vet från undersökningar och av erfarenhet att detta inte fungerar och inte har fungerat tillfredställande under grundskolans hela historia.
I samband med den nationella utvärderingen (NU-03) talar man från Skolverkets sida om hem- och konsumentkunskapens potential. Resultaten från utvärderingen visar att ämnet är populärt och att eleverna anser att det är ett viktigt ämne och att de har nytta av vad de lär sig i livet i hem och familj. SKHv uppmärksammar samtidigt att skolmyndigheterna i övrigt inte alls räknar med HK exempelvis när det gäller utbildning för hållbar utveckling. Vi anser att det finns en motsägelsefullhet i detta och att förändring bör ske i dessa sakers tillstånd. SKHv vill i sammanhanget nämna att HK med sitt tvärvetenskapliga och livsvärldsanknutna innehåll kan ge meningsfulla utgångspunkter för lärande för hållbar utveckling genom vilka men undviker teoretisering så väl som fragmentisering.
SKHv tillstyrker förslaget om att hem- och konsumentkunskap införs i gymnasieskolan, det behövs för hållbar utveckling och för hälsa. Vi är medvetna om trängseln på schemat, det är mycket som är viktigt. Men vi menar att HK behandlar så viktiga frågor så det räcker inte med att ta upp dem i grundskolan. Det är också frågor av komplex art, frågor som handlar om hur vi lever våra liv, som måste finnas med genom hela skoltiden, från förskola till gymnasieskola. Upplevelsen av val av livsstil, vanor och rutiner, matvalet, måltiden och sambandet mellan miljö, hälsa, ekonomi och gemenskap betyder olika saker för en 11-åring och en 17-åring. Det behövs därför också en utveckling av ämnet för gymnasieskolan som en fortsättning på grundskolans HK.
Hållbar utveckling måste behandlas ur en mängd skilda aspekter och perspektiv. HK bidrar med ett oundgängligt perspektiv, nämligen hushållsperspektivet. Behovet av detta perspektiv kan exempelvis uttryckas så här:
Hushåll som begrepp kan härledas från den ekonomiska betydelsen av att hushålla, det vill säga att hushålla med sina resurser – att vara sparsam. Hushållning med resurser det är vad människor gör när de lever tillsammans och så kallas det även när en grupp av individer gemensamt hushållar med sina resurser. Det innebär att hushållens hushållning är samtidigt nära förknippad med hur en mer hållbar resursanvändning kan nås. Därför är hållbar konsumtion och produktion centrala aspekter av hållbar utveckling (Naturvårdsverket 2004, s. 52).
I samma rapport talas om den tekniska utvecklingen förändrat hushållsarbetet och att även genusarbetsdelningen omformats. Ett otal forskningsprojekt visar att när det gäller arbete inom hemmets väggar har, trots hemarbetets omdaning, kvinnorna både ansvar och utför det i mycket högre grad än män. Detta visar på vad man kan tala om som en koppling mellan det privata och det kvinnliga som ställs i motsats till kopplingen mellan det offentliga och det manliga, vilket i rapporten knyts till politiska diskussioner om ansvaret för miljöfrågan:
Miljöfrågan definieras inte sällan som en gemensam och offentlig uppgift, samtidigt som många av problemen grundar sig i människors sätt att leva sitt privata vardagsliv (a.a. s. 9).
Många styrmedel för hållbar utveckling handlar om att hushållen ska ta en aktiv del, exempelvis genom att källsortera sitt avfall. Det är rimligt att anta att denna typ av nya uppgifter kommer att fördelas i enlighet med invanda mönster för genusarbetsdelning och att hushållens utökade arbetsuppgifter förstärker rådande syn och realitet när det gäller hur hushållsarbetet fördelas mellan kvinnor och män och därmed också vad som anses kvinnligt respektive manligt. I olika sammanhang där utbildning för hållbar utveckling diskuteras och ska bli till verklighet dominerar samma synsätt vid diskussioner av miljöfrågan. Det betyder att den privata sfären, trots att det är där mycket ska hända, hålls utanför.
SKHv anser att frågor om hållbar utveckling är allt för viktiga för att låta sig begränsas av förlegade könsmönster och gammaldags syn på kvinnligt och manligt. SKHv stödjer därför utredarens förslag om att låta det enda ämne som i skolan fokuserar livet i hem och familj ta huvudansvar för undervisningen för hållbar utveckling, samtidigt som andra skolämnen bidrar med sina perspektiv och aspekter. Vi vill också se stöd till utvecklingsarbete som underlättar för elever och lärare att samarbeta inom och över ämnes/kompetens-gränser både inom skolan och med det omgivande samhället.
För kunskapsutveckling krävs forskning. SKHv vill därför, liksom utredaren, betona betydelsen av att stärka forskning. Hushållsvetenskaplig forskning, liksom konsumentforskning, har hittills fört en undanskymd tillvaro. SKHv vill här betona betydelsen av att både forska utifrån konsumentens/individens perspektiv och utifrån hushållets. Den enskilde individen lever inte i ett vakuum utan påverkas av och påverkar de hon/han lever nära. Detta är en lika viktig insikt när det gäller studier av ungdomars och olika invandrargruppers konsumtionsvanor (särskilt uppmärksammade av utredaren) som av studier i syfte att utveckla och förstå styrmedel och policyimplementering.
SKHv stödjer utredarens förslag.
SKHv stödjer förslagen. Vad gäller förslaget om en särskild beredning för hållbarhetsfrågor på boendets område ser SKHv det som angeläget att också boende/konsumentperspektivet representeras i beredningen.
SKHv stödjer förslagen.
SKHv stödjer förslaget. Vi är eniga med utredaren om att det är viktigt att locka till immateriell konsumtion men menar att ekonomiska incitament för att styra konsumtion i mer hållbar riktning måste ackompanjeras av kraftfulla utbildnings-folkbildningsinsatser för att minska risken för rebound-effekter.
Uppsala 2005-10-30
Karin Hjälmeskog
ordförande