Vi är stolta över att Helena Åberg, medlem i SKHvs styrelse, under 2010-2014 representerar Europa i IFHEs styrelse.
Svenska kommittén för hushållsvetenskap (SKHV) instämmer i promemorians betoning av kunskapsbyggande både som utbildning och forskning. Vi vill dock framhäva betydelsen av att se konsumtionsmönster genom hela konsumtionsprocessen: köp - användning - avfallshantering. Vi vill också betona den breda kunskap, färdigheter och den förståelse konsumenten behöver, vare sig hon/han är ung eller gammal. Skolans roll i relation till barn och unga skall inte underskattas. Situationer för problemlösande, tillfälle att kritiskt granska olika handlingsalternativ och inte minst att erfara konsekvenser, när det går, genom sina sinnen bör känneteckna undervisningen. Metodologiska utvecklingsprojekt, gärna i samverkan mellan flera instanser är ett steg i rätt riktning. Utbildning för hållbar konsumtion är skolämnesövergripande, men ämnet hem- och konsumentkunskap kan ändå ses som särskilt centralt med tanke på ämnets innehåll och arbetssätt, ensamt och samverkan. Att stärka ämnet, utnyttja dess möjligheter inom vuxenutbildning och införa det i gymnasieskolan är sätt att stärka konsumentutbildningen. Både konsumentpolitiska beslut, utbildning och information måste ha en bred och vederhäftig grund. Forskning, särskilt forskning som har konsumenten och hushållet som forskningsobjekt, torde vara relevant att satsa på med tanke på de ambitioner som promemorian förmedlar när det gäller utveckling av konsumentpolitiken och utbildningen av konsumenterna.
Barn och unga behöver en mängd olika kunskap och färdigheter för att utrustas att möta det kommersiella trycket och för att göra väl övervägda val, både nu och i framtiden. De behöver kunskap som ger dem stöd, inte endast inför köpet och i köpögonblicket, utan genom hela konsumtionsprocessen: köp – användning – avfallshantering. Förutom kunskap om hushållsekonomi och konsumentens rättigheter behöver de insikter, förståelse och färdigheter om sådant som har direkt med köptrycket att göra så som att kritiskt granska information, märkning etc. och om reklam, om köphandlingars konsekvenser både för dem själva, deras ekonomi men också samhället och för naturen. Ett rikt spektra av kunskap behövs för att verkligen ha många valalternativ. Gäller det inköp av mat (barns och ungas matvanor nämns specifikt i promemorian s. 35) behövs kunskap och erfarenhet av olika alternativa handlingsalternativ. För att kunna välja ett hemlagat mellanmål eller måltid behövs matlagningskunnande. För att kunna bedöma ett färdiglagat alternativ behövs kunskap om mat och hälsa, måltidens sammansättning m.m.
Barn och unga måste mötas där de befinner sig, både fysiskt och mentalt. Skolan har dock en unik position då det är den plats där alla unga oavsett skillnader i intresse, socioekonomisk bakgrund etc. befinner sig under en stor del av sin vakna tid i nio oftast tolv år. Samarbetsprojekt mellan skola och exempelvis föreningsliv bör kunna utvecklas. SKHV instämmer i promemorians uttalande om behovet av att utveckla de metodologiska aspekterna men vill lägga till att det gäller både i skola och i andra verksamheter där barn och unga finns. Vi instämmer ej i påståendet att barn och unga är mer konsumenter än medborgare. Snarare ser vi det så att de är bådadera och att dessa två positioner delvis är en och samma sak. Att agera som konsument, att köpa vissa varor, men inte andra kan vara politiska ställningstaganden. Men också att som konsument engagera sig och agera för förändring lokalt eller globalt är agerande där positionen som konsument och medborgare ej går att skilja åt. Oavsett synen på detta vill vi markera betydelsen av att främst betona kunskap och färdigheter för barns och ungas liv här och nu, vilket inkluderar förmåga och intresse för att agera nu men också för livslångt lärande.
De stora frågorna om livet är viktiga för både barn och unga, de är intresserade och de vill ta upp dem. Frågor om vad ett ”gott” liv är bör ingå i konsumentundervisningen som ett stöd för deras ställningstaganden och beslut genom hela konsumtionsprocessen.
Konsumtionen i framtiden måste vara ”hållbar”. De konsumentpolitiska strategierna bör därför särskilt betona hållbarhet och kvalitet tillsammans med de ekonomiska dimensioner som nämns i promemorian. Förändrade konsumtionsmönster kräver kunskap, intresse och framför allt vilja, men också rimliga förutsättningar. SKHV vill påminna om utbildningssystemets roll och att hem- och konsumentkunskap från och med september 2004 ingår som ett kunskapsområde i den grundläggande vuxenutbildningen menar vi öppnar upp för relevant och viktig kunskapsutveckling och förståelse bland annat hos grupper som kan uppfattas som särskilt viktiga målgrupper som nyanlända invandrare (i sfi-undervisningen). Men givetvis måste lärandet fortgå genom hela livet även inom detta område då hela tiden situationer förändras och forskningen ger oss nya rön. Samverkan måste ske mellan olika intressegrupper allt från producenter, VA-handläggare, bostadsplanerare, handel och konsumenter för att skapa förutsättningar för förändringar av exempelvis avfallshantering. Dessutom lever ej den enskilde konsumenten i ett vakuum, de flesta lever i någon form av hushåll, där ständig påverkan, förhandling och aktivitet, medverkar i formandet av enskilda individers handlingar. Forskning behövs, bland annat forskning om hushåll och deras sätt att hantera en föränderlig värld.
SKHV instämmer i promemorians ställningstagande att konsumentpolitiken behöver ett vederhäftigt och brett beslutsunderlag. SKHV vill bestämt betona forskningens betydelse och vill dels ge uppmärksamhet åt den hushållsvetenskapliga forskning som redan idag bedrivs i Sverige, vid de hushållsvetenskapliga institutionerna vid universiteten i Göteborg och Uppsala. Där bedrivs forskning för att förstå hushållen och konsumenternas situation, beteende, önskningar, krav etc. det behövs mer forskning med dylikt perspektiv, med fokus på det dagliga livet. Dagens hushållsmedlemmar och konsumenter är ofta kunniga, men inte alltid rationella och forskning behövs som uppmärksammar samspel inom hushåll och de sociala strukturer som påverkar hus vi hanterar dagliga situationer.
SKHV instämmer i promemorians uttalanden om behovet av kunskapsutveckling. Olika myndigheters roll och arbete behöver dock preciseras och samverkan mellan myndigheter bör utvecklas. Det torde vara rimligt att samverkan exempelvis mellan Konsumentverket och myndigheten för skolutveckling skrivs in i de båda myndigheternas regleringsbrev. Dessa myndigheter skulle i gemensamma projekt kunna bidra till utvecklingen av konsumentutbildning i förskola, grundskola och gymnasieskola exempelvis när det gäller hållbar utveckling i allmänhet och hållbar konsumtion i synnerhet. Behovet av att stärka hemoch konsumentkunskap i grundskolan och att införa ämnet i gymnasieskolan är ett sätt att garantera samarbetspartners i skolan och säkra konsumentutbildningens roll i en skola/utbildning där mycket ska rymmas.
För Svenska kommittén för hushållsvetenskap
Karin Hjälmeskog
Ordförande